Twitter

Är det värt att fortsätta?

Igår loggade jag in på bloggen för att skriva ett inlägg om mitt hår och möttes av denna fina kommentar. Tack Victoria, det värmer verkligen! Bestämde mig för att vänta med hårinlägget och skriva ett djupare inlägg istället.
 
Sedan min blogg övergick från en öppen dagboksblogg med knappt några läsare till en foto- och vardagsblogg med hundratals läsare har mycket förändrats, både till det bättre och sämre. Några positiva förändringar är att jag har utvecklats mycket i mina kreativa hobbys, mitt självförtroende har ökat, jag har blivit modigare och jag har kommit i kontakt med härliga människor som jag förmodligen aldrig annars hade träffat.
 
Nu till de negativa förändringarna. Perfektionisten i mig har tagit överhand, jag drabbas dagligen av prestationsångest/stress som är kopplat till bloggen, den slukar mycket tid (tänker inte bara på tiden det tar att göra ett inlägg), jag måste alltid tänka efter en extra gång när jag ska skriva ett inlägg som detta och jag känner ofta att jag inte kan öppna mig så mycket som jag egentligen hade velat. Jag känner mig alltså mer begränsad i mitt skrivande samtidigt som jag lägger en allt större press på mig själv, att det jag publicerar ska vara tillräckligt bra. Tittar man tillbaka i mitt arkiv från hösten 2007 kan man finna många bildlösa och långa inlägg fulla av slarviga stavfel. På den tiden bloggade jag mest för mig själv, som en dagbok att titta tillbaka på i framtiden. Mitt största och enda bloggrelaterade krav just då verkade vara att ha en snygg egengjord bloggdesign, hann väl med sisådär 7 stycken på knappt 5 månader.
 
Idag bloggar jag huvudsakligen för att jag vill nå ut till folk med det jag skapar, få feedback, sprida glädje (med mina knasigheter), komma i kontakt med likasinnade människor och visa att jag finns. Men dagbokstänket finns fortfarande där, skillnaden är att bloggen inte längre liknar en dagbok och att jag numera även har en publik i åtanke. Nu påverkas jag av faktorer som hur mycket respons jag får, unika besök och förändringar i antalet följare. Det har hamnat på en nivå som inte är bra för mig. På ett år har jag t ex. tappat ca 70 följare, vilket är mycket för mig som inte besitter en blogg med tusentals läsare. Det har påverkat mig på så sätt att jag börjat tvivla på mitt bloggande, att jag inte längre lever upp till flera fd. läsares förväntningar. Något som gör det extra jobbigt är att jag märkt att de tillfällen jag tappat följare har uteslutande varit i samband med att jag nyligen publicerat ett nytt inlägg.
 
Förutom det jag nämnt finns fler faktorer som bidrar till att bloggen blir stillastående. Jag har alltid mycket i tankarna, en gigantisk hög av oavslutade projekt och samtidigt galet mycket jag vill göra. Dessvärre tillhör jag gruppen som tänker mycket men handlar lite. Jag blir lätt handlingsförlamad av alla dessa reflektioner, viljor och måsten. Det blir ett enda kaos i huvudet och jag vet knappt var jag ska börja eller hur jag ska bära mig åt. Sedan är jag en väldigt känslostyrd person som gör det som faller mig in för stunden (om det går) vilket försvårar ytterligare. Gör jag upp en planering kommer jag inte fullfölja den och gör jag det som faller mig in för stunden blir väldigt lite slutfört och saker blir klara i fel ordning. Häromdagen satt jag t ex. och redigerade på bilder från Hawaii när jag egentligen borde redigerat andra bilder. Växlar också mycket mellan olika aktiviteter och är lättdistraherad, har svårt att fokusera på en sak i taget vilket resulterar i att mycket bara blir påbörjat eller halvfärdigt.
 
Jag har flera gånger ställt mig frågan om det är värt att fortsätta med allt negativt som bloggen för med sig. Varje gång har svaret blivit ett ja, även om det inte alltid varit självklart. Om jag valt att sluta blogga hade jag blivit tvungen att hitta ett annat sätt att dela med mig av mig själv och mina bilder/videos. Kan inte komma på något annat som skulle vara bättre än en blogg. Så länge jag kan minnas har jag så gott som alltid velat dela med mig av det jag gör. Jag skulle inte må bra av att bara låta allt jag skapar ligga och damma i en mapp på datorn. Jag vill att andra också ska se, påverkas, ge feedback och inspireras. Skulle också kännas ledsamt att sluta då jag drivit den här bloggen i flera år.
 
Har funderat en del kring hur jag ska göra för att bli mer aktiv med bloggandet igen och samtidigt minska kraven, stressen och annan negativ påverkan. En väldigt självklar sak är att jag måste sänka ribban och våga publicera mer spontana inlägg som inte behöver vara så speciella eller felfria. Gå lite bananas helt enkelt!
 
En annan tanke jag har är att jag ska försöka släppa på spärrar och bli mer personlig. Låta er lära känna mig bättre, för det finns ju så mycket ni inte vet om mig. Problemet är bara att hitta en bra gräns, risken finns att jag öppnar mig för mycket och sedan ångrar mig.
 
Läste just igenom allt jag skrivit hittills och så slog det mig att jag har ju för tusan redan börjat med att bli mer personlig, haha. Bäst att lägga in bromsen innan det här slutar i en bok om hur jag fungerar ;)
 
Som avslutning vill jag bara säga att jag är otroligt tacksam för att jag faktiskt har trogna läsare som fortsätter följa min blogg trots att den har sina svackor och kanske inte alltid är så rolig/intressant som den en gång varit. Ni betyder väldigt mycket, glöm inte det! ♥

Joel

Jag tycker det blev ett riktigt bra inlägg där du varken öppnade upp dig för lite eller för mycket :).

Svar: Tack Joel! Kul att du kommenterar här :)
SANTAPOLA

2013-03-25 @ 21:26:37
Adine - fotograferande lärarstudent

Åh, vad jag känner igen mig i det du skriver! För höga krav, inlägg som måste vara perfekta innan de publiceras och svårigheten med att veta hur personlig man ska vara. Jag tycker att du ger dig själv ett väldigt bra råd: "Gå lite bananas"!

När jag satt och tittade igenom ett par storbloggares bloggar härom dagen så tänkte jag "de kan ju publicera i princip vad som helst, och ändå bli uppskattade" - så varför skulle inte jag (eller du) kunna göra det?

Och en annan sak med bloggandet; det är mycket svårare att bli uppmärksammad i och med att det finns så många andra bra bloggar. Jag tycker du ska vara nöjd som har haft en så lyckad blogg som du ändå haft! Du har lyckats :)

Jag vill att du ska försöka ta nya tag med bloggen, men om du bestämmer dig för att ge upp så finns denna sida där man kan ladda upp sina bilder och få respons :) Jag tycker den verkar bra, och funderar på att gå med själv.

Ta hand om dig! <3

Svar: Trist att det är så för dig också, men samtidigt skönt att få bekräftat att man är långt ifrån ensam med dessa problem. Du kanske ska prova att följa mitt råd du med? :)

Jag har också tänkt det om storbloggarna. De kan publicera rätt ointressanta inlägg och slarva lite hur som helst. Ibland stör jag mig lite över hur enkelt och spontant bloggandet verkar vara för många storbloggare. De kanske gör ett inlägg på några minuter medan jag själv kan sitta i timtal med ett och samma inlägg. Men man får samtidigt inte glömma att vi alla är olika individer med olika förutsättningar.

Verkligen! Jag tror att det till viss del är det som gjort att min bloggstatistik och antalet följare minskat. Konkurrensen har ökat kraftigt. Det finns galet mycket bra bloggar men också de som inte behöver vara speciellt bra men ändå klättrar upp i topplistorna då de gör allt för att synas. Tråkigt nog har kvantitet blivit allt mer viktigt än kvalitet för att lyckas. Min strävan har alltid varit tvärt om, men jag har insett att det vore bra för mig att våga släppa loss lite och inte alltid ställa så höga krav.

Nu är inte min ambition att få en jättestor blogg, men det är klart att jag vill att fler ska hitta hit och att det i alla fall ska kännas som att bloggen utvecklas. Sedan flera månader tillbaka har det känts som att det mest bara dalar.

Vad gullig du är, tack! Har svårt att hålla med helt om det men jag är väldigt glad över att så många gillat bloggen :)

Jag ska absolut försöka, så lätt ger jag inte upp! Du och de andra som kommenterat det här inlägget har verkligen pushat mig i rätt riktning!

Detsamma, kram! ♥
SANTAPOLA

2013-03-25 @ 21:47:52
URL: http://justbeingmyself.blogg.se
Lena

Fortsätt blogga och släpp på perfektionismen;)
Ett foto med en kort text då och då räcker gott.

Svar: Om det vore så lätt ;) Ska försöka men det blir minst sagt en utmaning!
SANTAPOLA

2013-03-25 @ 22:14:06
Anonym

Känner igen mig massor i det du skriver och då har jag inte alls bloggat lika länge om du! Min personliga åsikt som följare till dig är att jag ser hellre färre inlägg med långt mellanrum från dig än inget alls. Då kommer jag sakna dig i bloggvärlden!

Svar: Det spelar ingen roll att du inte bloggat lika länge, du känner igen dig och förstår garanterat bättre än någon som inte kan relatera till det jag skrivit. Åh vad fin du är! ♥
SANTAPOLA

2013-03-26 @ 11:12:17
Becca

Förra kommentaren var från mig.. :P

2013-03-26 @ 11:12:46
URL: http://fotobex.blogg.se
Hobbyfotograf Amanda

Jag känner igen mig i den del av det du skriver. Men jag har lovat mig själv att den dagen när bloggningen blir till ett måste, då lägger jag av!

Jag vill bara uppmuntra dig att fortsätta. Din blogg är riktigt bra, jag måste hålla med Viktoria, jag har också saknat dina uppdateringar. Det vore ju synd om en sådan bra blogg lades ned! Allt måste inte vara perfekt, eller inget kan vara perfekt. Ibland ett kort inlägg, och ibland ett lite längre ger en bra mix. Det måste inte vara så invecklat! :)

Svar: Jag har också strävat efter att bloggningen inte ska bli ett måste. Tyvärr använder jag det ordet på tok för ofta, även i bloggsammanhang. Men bloggandet är samtidigt en rolig hobby jag inte vill vara utan.

Tack för dina peppande ord! Jag har inte planerat att lägga ned och just nu känner jag mig faktiskt inspirerad till att blogga mer! Får hoppas det håller i sig nu bara ;)
SANTAPOLA

2013-03-26 @ 12:42:48
URL: http://amandahaggman.blogg.se
Victoria

Blev väldigt glad att du publicerade min kommentar :)
Jag känner igen mig väldigt mk i det du skriver. Vissa följare vill att jag ska vara mer personlig, när jag försöker vara det kommenterar nästan ingen så jag har bestämt mig för att vissa inlägg får vara textlösa & bara ha bilder som innehåll. Men jag hoppas verkligen inte du slutar blogga, minns när Erik (Sabbaa) slutade blogga + en annan tjej jag inte minns vad hon heter men hon var bloggvän med Erik. Om jag inte minns fel så var anledningen pressen?
Var dig själv, tvinga som sagt inte fram något inlägg & stirra dig inte blind på prenumeranterna :)
Kram

Svar: Kul att du uppskattade det! :) Det är inte lätt det där, tråkigt nog skapar texterna sällan lika mycket engagemang som bilderna man publicerar. Tror det beror mycket på att det är bekvämare och går så mycket fortare att kommentera bilder.

Du menar Sebastian va? ;) Kan tjejen vara Pernilla? Jo, vad jag minns var det något sådant som var anledningen i alla fall för Sebastian.

Jag har inte några planer på att sluta, inte inom den närmsta tiden i alla fall. Känner mig faktiskt peppad på att komma igång och bli mer aktiv igen! Tänk vilken positiv inverkan responsen kan ha på en, för det är faktiskt den som gett mig den här kicken! Kram!
SANTAPOLA

2013-03-26 @ 14:24:35
URL: http://impalaa.blogg.se
Madde :)

Fint skrivet Sara. Du är så stark!♥

Svar: Tack vännen! ♥
SANTAPOLA

2013-03-26 @ 22:15:16
URL: http://maaadddie.blogg.se
Victoria

Folk är lite för lata tror jag, både när det gäller att ta reda på information själv & läsa igenom en text så kanske man får lite svar om saker & ting. Ja Sebastian & Pernilla var det ja :) De var mina favoritbloggare till att börja med.

2013-03-27 @ 14:00:07
URL: http://impalaa.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:


Kommentar:

Trackback