• HEM
• BILDER
  • Blandat
  • Macro
  • Djur
  • Natur
  • Porträtt
  • Självporträtt
  • Mat & Godsaker
• VIDEOS
• ÖVRIGT
  • Allmänt
  • Frågor & Svar
  • Inredning
  • Recensioner
  • Shopping
  • Resor
  • Knasigheter
  • Design
  • Tips & Guider
  • Utmaningar
  • Blog Awards 2010

Är det värt att fortsätta?

Igår loggade jag in på bloggen för att skriva ett inlägg om mitt hår och möttes av denna fina kommentar. Tack Victoria, det värmer verkligen! Bestämde mig för att vänta med hårinlägget och skriva ett djupare inlägg istället.

 

Sedan min blogg övergick från en öppen dagboksblogg med knappt några läsare till en foto- och vardagsblogg med hundratals läsare har mycket förändrats, både till det bättre och sämre. Några positiva förändringar är att jag har utvecklats mycket i mina kreativa hobbys, mitt självförtroende har ökat, jag har blivit modigare och jag har kommit i kontakt med härliga människor som jag förmodligen aldrig annars hade träffat.

 

Nu till de negativa förändringarna. Perfektionisten i mig har tagit överhand, jag drabbas dagligen av prestationsångest/stress som är kopplat till bloggen, den slukar mycket tid (tänker inte bara på tiden det tar att göra ett inlägg), jag måste alltid tänka efter en extra gång när jag ska skriva ett inlägg som detta och jag känner ofta att jag inte kan öppna mig så mycket som jag egentligen hade velat. Jag känner mig alltså mer begränsad i mitt skrivande samtidigt som jag lägger en allt större press på mig själv, att det jag publicerar ska vara tillräckligt bra. Tittar man tillbaka i mitt arkiv från hösten 2007 kan man finna många bildlösa och långa inlägg fulla av slarviga stavfel. På den tiden bloggade jag mest för mig själv, som en dagbok att titta tillbaka på i framtiden. Mitt största och enda bloggrelaterade krav just då verkade vara att ha en snygg egengjord bloggdesign, hann väl med sisådär 7 stycken på knappt 5 månader.

 

Idag bloggar jag huvudsakligen för att jag vill nå ut till folk med det jag skapar, få feedback, sprida glädje (med mina knasigheter), komma i kontakt med likasinnade människor och visa att jag finns. Men dagbokstänket finns fortfarande där, skillnaden är att bloggen inte längre liknar en dagbok och att jag numera även har en publik i åtanke. Nu påverkas jag av faktorer som hur mycket respons jag får, unika besök och förändringar i antalet följare. Det har hamnat på en nivå som inte är bra för mig. På ett år har jag t ex. tappat ca 70 följare, vilket är mycket för mig som inte besitter en blogg med tusentals läsare. Det har påverkat mig på så sätt att jag börjat tvivla på mitt bloggande, att jag inte längre lever upp till flera fd. läsares förväntningar. Något som gör det extra jobbigt är att jag märkt att de tillfällen jag tappat följare har uteslutande varit i samband med att jag nyligen publicerat ett nytt inlägg.

 

Förutom det jag nämnt finns fler faktorer som bidrar till att bloggen blir stillastående. Jag har alltid mycket i tankarna, en gigantisk hög av oavslutade projekt och samtidigt galet mycket jag vill göra. Dessvärre tillhör jag gruppen som tänker mycket men handlar lite. Jag blir lätt handlingsförlamad av alla dessa reflektioner, viljor och måsten. Det blir ett enda kaos i huvudet och jag vet knappt var jag ska börja eller hur jag ska bära mig åt. Sedan är jag en väldigt känslostyrd person som gör det som faller mig in för stunden (om det går) vilket försvårar ytterligare. Gör jag upp en planering kommer jag inte fullfölja den och gör jag det som faller mig in för stunden blir väldigt lite slutfört och saker blir klara i fel ordning. Häromdagen satt jag t ex. och redigerade på bilder från Hawaii när jag egentligen borde redigerat andra bilder. Växlar också mycket mellan olika aktiviteter och är lättdistraherad, har svårt att fokusera på en sak i taget vilket resulterar i att mycket bara blir påbörjat eller halvfärdigt.

 

Jag har flera gånger ställt mig frågan om det är värt att fortsätta med allt negativt som bloggen för med sig. Varje gång har svaret blivit ett ja, även om det inte alltid varit självklart. Om jag valt att sluta blogga hade jag blivit tvungen att hitta ett annat sätt att dela med mig av mig själv och mina bilder/videos. Kan inte komma på något annat som skulle vara bättre än en blogg. Så länge jag kan minnas har jag så gott som alltid velat dela med mig av det jag gör. Jag skulle inte må bra av att bara låta allt jag skapar ligga och damma i en mapp på datorn. Jag vill att andra också ska se, påverkas, ge feedback och inspireras. Skulle också kännas ledsamt att sluta då jag drivit den här bloggen i flera år.

 

Har funderat en del kring hur jag ska göra för att bli mer aktiv med bloggandet igen och samtidigt minska kraven, stressen och annan negativ påverkan. En väldigt självklar sak är att jag måste sänka ribban och våga publicera mer spontana inlägg som inte behöver vara så speciella eller felfria. Gå lite bananas helt enkelt!

 

En annan tanke jag har är att jag ska försöka släppa på spärrar och bli mer personlig. Låta er lära känna mig bättre, för det finns ju så mycket ni inte vet om mig. Problemet är bara att hitta en bra gräns, risken finns att jag öppnar mig för mycket och sedan ångrar mig.

 

Läste just igenom allt jag skrivit hittills och så slog det mig att jag har ju för tusan redan börjat med att bli mer personlig, haha. Bäst att lägga in bromsen innan det här slutar i en bok om hur jag fungerar ;)

 

Som avslutning vill jag bara säga att jag är otroligt tacksam för att jag faktiskt har trogna läsare som fortsätter följa min blogg trots att den har sina svackor och kanske inte alltid är så rolig/intressant som den en gång varit. Ni betyder väldigt mycket, glöm inte det! ♥

Jag tycker det blev ett riktigt bra inlägg där du varken öppnade upp dig för lite eller för mycket :).

Åh, vad jag känner igen mig i det du skriver! För höga krav, inlägg som måste vara perfekta innan de publiceras och svårigheten med att veta hur personlig man ska vara. Jag tycker att du ger dig själv ett väldigt bra råd: "Gå lite bananas"!

När jag satt och tittade igenom ett par storbloggares bloggar härom dagen så tänkte jag "de kan ju publicera i princip vad som helst, och ändå bli uppskattade" - så varför skulle inte jag (eller du) kunna göra det?

Och en annan sak med bloggandet; det är mycket svårare att bli uppmärksammad i och med att det finns så många andra bra bloggar. Jag tycker du ska vara nöjd som har haft en så lyckad blogg som du ändå haft! Du har lyckats :)

Jag vill att du ska försöka ta nya tag med bloggen, men om du bestämmer dig för att ge upp så finns denna sida där man kan ladda upp sina bilder och få respons :) Jag tycker den verkar bra, och funderar på att gå med själv.

Ta hand om dig! <3

Fortsätt blogga och släpp på perfektionismen;)
Ett foto med en kort text då och då räcker gott.

Känner igen mig massor i det du skriver och då har jag inte alls bloggat lika länge om du! Min personliga åsikt som följare till dig är att jag ser hellre färre inlägg med långt mellanrum från dig än inget alls. Då kommer jag sakna dig i bloggvärlden!

Förra kommentaren var från mig.. :P

Jag känner igen mig i den del av det du skriver. Men jag har lovat mig själv att den dagen när bloggningen blir till ett måste, då lägger jag av!

Jag vill bara uppmuntra dig att fortsätta. Din blogg är riktigt bra, jag måste hålla med Viktoria, jag har också saknat dina uppdateringar. Det vore ju synd om en sådan bra blogg lades ned! Allt måste inte vara perfekt, eller inget kan vara perfekt. Ibland ett kort inlägg, och ibland ett lite längre ger en bra mix. Det måste inte vara så invecklat! :)

Blev väldigt glad att du publicerade min kommentar :)
Jag känner igen mig väldigt mk i det du skriver. Vissa följare vill att jag ska vara mer personlig, när jag försöker vara det kommenterar nästan ingen så jag har bestämt mig för att vissa inlägg får vara textlösa & bara ha bilder som innehåll. Men jag hoppas verkligen inte du slutar blogga, minns när Erik (Sabbaa) slutade blogga + en annan tjej jag inte minns vad hon heter men hon var bloggvän med Erik. Om jag inte minns fel så var anledningen pressen?
Var dig själv, tvinga som sagt inte fram något inlägg & stirra dig inte blind på prenumeranterna :)
Kram

Fint skrivet Sara. Du är så stark!♥

Folk är lite för lata tror jag, både när det gäller att ta reda på information själv & läsa igenom en text så kanske man får lite svar om saker & ting. Ja Sebastian & Pernilla var det ja :) De var mina favoritbloggare till att börja med.